39.
Hur kommer det sig att det i filmen alltid är killen rakt framför dem men när jag själv försöker se det uppenbara ser jag bara ensamheten?
37.
jag vet inte vad som hände
men jag raderade dig
du försvann ur mina tankar
när jag lämnade dig
ja jag låtsas att det var så
att det var jag som gick
fast det egentligen var dig som
jag aldrig fick
du var aldrig min
jag bara låtsades så
jag ville tro att jag betydde något extra för dig
när jag bara var nummer två
alltid bara nummer två
allting kändes så bra då
vi kysstes å du sa mig
att ja aldrig kunde bli en
en i mängden igen
i alla fall så var de så
jag hörde du sa
fast det egentligen var dig som
jag aldrig fick
du var aldrig min
jag bara låtsades så
jag ville tro att jag betydde något extra för dig
när jag bara var nummer två
alltid bara nummer två
36.
Tänk så lurad man kan bli... lurad av sig själv för att man intalar sig själv så dumma saker som att jag skulle betyda något speciellt för dig, att du bryr dig. Är det verkligen möjligt att två människor kan känna så olika för varandra när det känns så självklart för den ena?
33.
alltså nu var de fan längesen ja skrev här, men nu e de på tiden igen. hela min värld har rubbats totalt! den senaste tiden har flugit iväg och jag har fått ta in så extremt många intryck på så väldigt kort tid, sjukt! jag har lärt känna så otroligt många vackra människor och jag har lärt känna en underbar stad och jag har fjärilar i magen. jag hade gjort ett löfte med mig själv att inte träffa någon kille och gå in i ett förhållande utan att verkligen veta att han är den rätta. men så träffar jag I. han vänder upp och ner på min tillvaro, han får mig att känna saker jag inte trodde jag skulle känna igen. men det som verkligen gör honom så speciell, vilket jag insåg först nu, är att jag inte en gång har jämfört honom med E... jag känner inte alls samma saknad till E som jag gjorde innan. om ens någon.. och K har inte funnits i mina fantasier på länge nu.. jag känner knappt I och han känner knappt mig. men det är något i hans blick, i hans sätt att röra vid mig, hur han drar mig intill sig, något i hans kyssar. jag försöker hela tiden tvinga ner mig själv tillbaka ner på marken, att inte göra något förhastat som jag senare kan komma att ångra. men när han ler mot mig är jag totalt hjälplös.. jag vet inte vad som håller på att hände men jag har heller ingen möjlighet att ändra på det, jag är fast. men inte fast på ett sådant sätt att jag vill därifrån, tvärt om. det finns som en dragningskraft i honom som liksom drar mig intill han. jag kan inte motstå men samtidigt är jag inte säker på att jag vill motstå.. känner mig förvirrad, liksom som i ett rökmoln, virrandes omkring utan att egentligen veta åt vilket håll jag går åt eller ens var jag hoppas hitta. det var länge sedan jag kände så, eller ens aldrig någonsin.. det är så nytt och alla intrycken liksom tumlar runt i huvudet på mig. förvirrad tjej? JA!!!
27.
Vad gör man när man bor med djävulen identifierad? Vad gör man när en person psykar en såpass att man inte klarar av att tänka klart, att man går runt som på helspänn och när som helst kan få ett stort hysteriskt utbrott? En enda person. En person som kan förstöra en hel tillvaro, ett lugn, en lycka, en chans att leva livet fullt ut. En person som får en att känna hat. Känna att det är farligt att släppa någon in hela vägen. En person som får en att vilja fly. Fly sitt eget hem. Vad gör man när man bor med djävulen identifierad?
22.
Jag vill inte vara den jag är idag. Jag vill vara bättre. Ärligare. Vackrare. På utsidan, men främst på insidan. Jag vill att folk ska få se mitt rätta jag. Och jag vill vara den rätta för dig.
I'm not a perfect person
There's many things I wish I didn't do
But I continue learning
I never meant to do those things to you
And so I have to say before I go
That I just want you to know
I've found a reason for me
To change who I used to be
A reason to start over new
And the reason is you
I'm not a perfect person
There's many things I wish I didn't do
But I continue learning
I never meant to do those things to you
And so I have to say before I go
That I just want you to know
I've found a reason for me
To change who I used to be
A reason to start over new
And the reason is you
19.
Ibland tror jag att jag är kär i kärleken, inte i dig. Inte i någon egentligen.. Jag är förresten inte kär i någon och har inte varit det mer än två gånger i mitt liv. Men det var längesedan nu.
Jag tycker bara om att säga till dig att jag gillar dig bara för att se om du kanske svarar att du gillar mig med.
Jag vill få folk att tycka om mig. Kanske beror det på att jag vill ha lite bekräftelse. Att jag behöver höra berömmande ord ibland för att ens kunna tro på mig själv. Jag tror förresten inte riktigt på mig själv. Jag kan inte det. Hur skulle jag kunna? Ibland behöver man någon som är stark nog att kunna ljuga en rakt upp i ansiktet och säga att man är perfekt. Klart jag aldrig kan bli perfekt men ibland måste man få låtsas för att orka med. Om så bara för en kort sekund.
18.
va gör man när någon man bara vill ha som vän har börjat tycka om en?
jag vill inte förstöra något men samtidigt mår jag dåligt över att han kanske vill något mer men inte inser att jag är av en annan åsikt.
känner han sig lurad om jag berättar?
fast han vet redan att det finns någon annan.
det har jag ju berättat för honom.
fast han kanske inte har känslor alls?
jag kanske inbillar mig?
att han kramar mig å lägger armen om mig kanske bara är på ett vänskapligt sätt?
fast hans blick säger något annat..
inbillar jag mig?
15.
you can't find love where no love is to be found.
14.
ibland funderar jag på varför man går igenom all skit hela tiden?
varför måste man bearbeta en sak tusen och en gånger?
skulle det vara mer skonsamt att bara strunta i det där omtalade fenomenet kärlek?
skulle vi må bättre om vi nöjde oss med att ha en massa vänner men ingen som är det där lilla extra?
behöver vi inte en speciell person i vårt liv?
någon som inte bara är världens bästa vän?
utan även din drömprins, din räddare i nöden, han som räddar dig varje dag bara genom att andas
behöver vi inte känna så ibland?
går det att leva utan och ändå leva livet fullt ut?
vill man det?
vill jag?
det där med kärlek är bra svårt ändå
ibland funderar jag på om kärlek är något vi människor bara har hittat på
det där äkta magkittlande som varar för evigt
finns det en sådan känsla eller inbillar vi oss bara att den finns?
letar vi efter något som inte alls finns?
fammlar vi i mörkret utan att vata vad vi letar efter
eller finns det faktiskt en Mr. Right för alla?
tänk om min skulle finnas på andra sidan jorden?
hur stor är chansen att man hittar rätt
och hur många gånger måste man hitta fel för att det till slut ska bli rätt?
riskerar vi att gå vilse på vägen?
och i så fall, finns det en karta och kompass?
eller är det fusk?
får man fuska ibland? det måste man väl få?
eller?
melissa horn sjöng:
"det finns en fara med att aldrig hitta vägen och det finns nått vackert med att vandra den ändå"
vi kan inte leva utan våra andra hälft men för att hitta honom måste vi våga chansa
jag hoppas hon har rätt
men hur många gånger kan man chansa utan att bli helt imun mot kärlek?
kelly clarksson i sin tur sjöng:
"my heart can't possible break when it wasn't even hole to start with"
finns det alltså en gräns när vi inte längre bli mottagliga mot kärleken från en annan människa
och var går den gränsen?
har jag nått den?
eller har jag bara inte hittat rätt än?
kommer jag det?
hitta rätt alltså
tusen frågor men inga svar
inte konstigt man får huvudvärk rätt som det är..
10.
Det finns dagar man bara vill glömma,
och det finns dagar man vill minnas för alltid.
Sen finns det dagar man för stunden älskar,
men i efterhand bara vill göra ogjorda..
4.
