42.
Jag hatar att jag saknar dig. Jag vet att jag inte borde. Jag vill inte. Jag såg en bild på dig idag och det stack till i bröstet igen. Jag trodde jag var okej med det här, att jag klarar mig bra utan dig, men jag hade fel. Jag vill egentligen inte utesluta dig från mitt liv, det vill jag verkligen inte. En del av mig säger att det är bäst så, att jag måste. Jag intalar mig själv att om jag bara låter dig gå kommer ödet avgöra vilket det blir. What is meant to be will be. Samtidigt saknar jag dig. Jag saknar att kunna skicka ett sms till dig bara för att jag kan. Nu kan jag inte det. Jag har inte kvar ditt nummer. Jag har tagit bort dig som vän på faacebook, blockat dig och slutat följa dig på instagram, rensat min telefonlista så jag inte kan hitta ditt nummer bland gamla samtal och jag har raderat alla sms. Du finns inte kvar. Tomheten efter dig är brutal och det är bara mitt fel.
41.
Mannen jag skulle kunna älska
Jag ville inte prata med dig. Eller det ville jag egentligen, jag ville inget hellre. Jag hade bara bestämt mig för att ignorera dig ikväll. Det gick bra till en början tills du kom fram till mig och kramade mig hårt bakifrån, du höll fast mig och bad mig sluta undvika dig. Jag vände mig om och krånglade mig ur ditt grepp. Jag gav dig en krav och sa grattis på födelsedagen men att nu ska jag fortsätta ignorera dig och så gick jag. Det gick inte. Jag kunde inte hjälpa att titta åt ditt hål. Jag kunde inte missa hur du kramade henne och jag kunde inte hjälpa att det stack till i hjärtat. Som tusen nålar.
Jag ser min bästa vän stå och prata med dig och jag går fram, tar tag om hennes arm och säger till henne att hon har väl inte glömt att vi ignorerar dig ikväll. Du tar tag i mig igen och vänder mig mot dig. Du tittar mig i ögonen och skrattar när du frågar varför. Jag svarar därför och sekunden senare kysser du mig mjukt men bestämt rakt på munnen. Jag sugs in i kyssen och kan inte göra motstånd. Jag blir ett med dig.
Sov hos mig, ber jag. Jag kan inte, svarar du. En annan kväll. Nej, svarar jag, inte någon kväll i så fall. Du säger att du vill men att du inte kan och att jag sett dig med någon annan ikväll och att hon tydligen är kär i dig. Hon hade sett dig kyssa mig tidigare och hon hade sprungit gråtande ut från stället. Du säger att den kyssen var ett misstag. Jag inser att kramen jag sett mellan er tidigare var mer än bara en vänskaplig födelsedagskram, i alla fall för henne. Det svider till igen och jag känner tårarna bildas i mina ögon. Hon. Jag lekte med henne när jag var liten. Är hon kär i mannen jag skulle kunna älska? Du avbryter mina tankar med att berätta att du sovit hon henne för ett tag sedan. Du hade varit full, hon nykter. Inget hade hänt och du är inte intresserad av henne. Du säger att du är mer intresserad av mig. Men du är inte intresserad av mig, säger jag. Du skakar på huvudet. Du säger att du inte vet vad du vill och jag ber dig lyssna på ditt hjärta. Du svarar att jag vet var ditt hjärta finns och jag tänker på ditt ex som sårat dig så många gånger och som du inte längre litar på. Du vet att ni inte kommer bli tillsammans igen men du har svårt att släppa taget. Jag vet allt det där. Du har varit en av mina närmsta vänner det senaste halvåret och vi har under den tiden alltid funnits där för varandra. Jag tänker på det och tårarna kommer tillbaks när jag tänker på att jag inte längre kommer kunna vara din vän. Din osäkerhet är för stor och det faktum att du är mannen jag en dag skulle kunna älska gör det hela svårt. Mitt hjärta klarar inte av alla falska förhoppningar du ger mig. Det klarar inte av din osäkerhet som inte vet vad du vill.
Jag ville inte prata med dig. Eller det ville jag egentligen, jag ville inget hellre. Jag hade bara bestämt mig för att ignorera dig ikväll. Det gick bra till en början tills du kom fram till mig och kramade mig hårt bakifrån, du höll fast mig och bad mig sluta undvika dig. Jag vände mig om och krånglade mig ur ditt grepp. Jag gav dig en krav och sa grattis på födelsedagen men att nu ska jag fortsätta ignorera dig och så gick jag. Det gick inte. Jag kunde inte hjälpa att titta åt ditt hål. Jag kunde inte missa hur du kramade henne och jag kunde inte hjälpa att det stack till i hjärtat. Som tusen nålar.
Jag ser min bästa vän stå och prata med dig och jag går fram, tar tag om hennes arm och säger till henne att hon har väl inte glömt att vi ignorerar dig ikväll. Du tar tag i mig igen och vänder mig mot dig. Du tittar mig i ögonen och skrattar när du frågar varför. Jag svarar därför och sekunden senare kysser du mig mjukt men bestämt rakt på munnen. Jag sugs in i kyssen och kan inte göra motstånd. Jag blir ett med dig.
Sov hos mig, ber jag. Jag kan inte, svarar du. En annan kväll. Nej, svarar jag, inte någon kväll i så fall. Du säger att du vill men att du inte kan och att jag sett dig med någon annan ikväll och att hon tydligen är kär i dig. Hon hade sett dig kyssa mig tidigare och hon hade sprungit gråtande ut från stället. Du säger att den kyssen var ett misstag. Jag inser att kramen jag sett mellan er tidigare var mer än bara en vänskaplig födelsedagskram, i alla fall för henne. Det svider till igen och jag känner tårarna bildas i mina ögon. Hon. Jag lekte med henne när jag var liten. Är hon kär i mannen jag skulle kunna älska? Du avbryter mina tankar med att berätta att du sovit hon henne för ett tag sedan. Du hade varit full, hon nykter. Inget hade hänt och du är inte intresserad av henne. Du säger att du är mer intresserad av mig. Men du är inte intresserad av mig, säger jag. Du skakar på huvudet. Du säger att du inte vet vad du vill och jag ber dig lyssna på ditt hjärta. Du svarar att jag vet var ditt hjärta finns och jag tänker på ditt ex som sårat dig så många gånger och som du inte längre litar på. Du vet att ni inte kommer bli tillsammans igen men du har svårt att släppa taget. Jag vet allt det där. Du har varit en av mina närmsta vänner det senaste halvåret och vi har under den tiden alltid funnits där för varandra. Jag tänker på det och tårarna kommer tillbaks när jag tänker på att jag inte längre kommer kunna vara din vän. Din osäkerhet är för stor och det faktum att du är mannen jag en dag skulle kunna älska gör det hela svårt. Mitt hjärta klarar inte av alla falska förhoppningar du ger mig. Det klarar inte av din osäkerhet som inte vet vad du vill.
Det är en svår sak att släppa in någon så som jag släppt in dig men det är än svårare att släppa taget om dig nu. Du är inte bara mannen jag skulle kunna älska, du är också min vän. Men din osäkerhet gör att dess två roller omöjligt kan samverka. Hade du bara bestämt dig för det ena eller det andra hade jag kunna anpassa mig men när du inte vet, hur ska då jag? Jag inser att du tar för mycket energi från mig och att jag måste låta dig gå. Jag måste radera dig från mitt liv. Jag säger hejdå och när jag vänder mig om och går känner jag hur tårarna jag hållt tillbaks under vårt samtal sakta tränger fram. Jag går hem och jag gråter hela vägen. Jag tänker att jag aldrig mer ska gråta över dig. Jag ska inte gråta över en man jag ändå inte kan få.
38.
32.
Innerst inne älskar jag dig. Jag älskar hur dina ögon ser på mig, hur du skrattar, hur du ler.. åh det där magiska leendet som jag skulle ge vad som hellst för att få se. Jag älskar hur du smeker mig, hur dina händer drar mig intill dig. Jag älskar dina läppar mot mina. Jag älskar att titta dig djupt in i ögon och tänka att jag skulle kunna stanna här i din famn för alltid. Men du vill inte. För dig är det hela bara en lek. Du är inte ute efter något säger du. Jag blundar, sväljer smärtan och svarar att "nej, vem fan e de.." sen skrattar jag och kysser dig igen. Men inom mig känner jag hur tårarna bildas i ögonen och rinner ner för kinden. Tårar du aldrig någonsin kommer att få se..
31.
du lärde mig att förakta mig själv
du lärde mig att vilja bli något jag inte är
du lärde mig att låtsas vara bra
du lärde mig att gråta
30.
vill bara sätta mig i bilen, höja musiken i bott och köra, bara köra. utan att tänka, utan att veta var jag är på väg. jag vill inte vara på väg någonstan men ändå vill jag bort. jag vill bara åka, bara köra och köra och köra, inte läsa skyltar, bara gå på magkänslan. bara följa vägen. bara åka. jag pallar inte att vara kvar här, jag kvävs, får ingen luft. allt är som en suddig gammal film som bara väntar på att allt ska komma till det där lyckliga slutet. bara det att i min film finns inget lyckligt slut. det bara fortsätter i svartvita nyanser utan att någonsin skifta i färg. jag måste bort. klarar inte inte av mer svart och vitt. klarar inte av att bli sårad och skadad en gång till. jag trodde jag började bli imun, att jag inte tog åt mig att jag bara kunde slå dövörat till och vägra lyssna. men ibland inser jag att jag inte är mer än bara människa. jag kan inte sluta bry mig och stänga av helt. för varje gång något slår emot muren jag byggt upp bildas en liten spricka. en liten men ändå ännu en liten spricka. det finns många sprickor nu. och alla dessa små sprickor riskerar att riva muren. förstöra min tillvaro. krossa mig helt. allt det jag lyckats bygga upp innanför muren, allt det jag låtsats vara bara mitt, det som jag trodde jag skulle kunna skydda från allt det onda utanför. men jag inser nu att det enda som återstår för mig nu är att fly. svansen mellan benen och bara så fort som möjligt ta mig härifrån. ser ingen annan utväg. måste bort. vill bara sätta mig i bilen, höja musiken i bott och köra, bara köra
28.
det är konstigt hur vissa saker hänger sig kvar och aldrig försvinner.
vissa personer.
vissa känslor.
tror att du alltid kommer finnas kvar i mina tankar, mina handlingar och i mitt hjärta
förlåt
23.
Det brukade finnas någon i mitt liv. En speciell person som var mitt allt. Min anledning till att fortsätta andas.
Men det var då. Allting ändrades över en dag. Bara sådär. Från ingenstans kom beskedet. Jag fick se min enda verkliga anledning till existens försvinna i tomma intet. Försvinna. Borta. Och själv blev jag stående kvar. Ensam. Men en stor del av mig försvann den dagen och trots att jag blev så sårad att allting misste sin mening kommer jag aldrig sluta älska dig. Älska det vi hade. Älska oss. Du var mitt allt. Villkorslöst. Men du försvann. Jag tänker inte på dig varje dag längre som jag brukade. Men ibland kommer bilderna tillbaka. Lika skarpa och vackra som då. Jag kommer antagligen aldrig komma över dig helt. Du kommer antagligen alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. En plats reserverad i ditt namn. Föralltid.
9.
5.
