enplatsattskrivaavsig

Det brukade finnas någon i mitt liv. En speciell person som var mitt allt. Min anledning till att fortsätta andas.

Men det var då. Allting ändrades över en dag. Bara sådär. Från ingenstans kom beskedet. Jag fick se min enda verkliga anledning till existens försvinna i tomma intet. Försvinna. Borta. Och själv blev jag stående kvar. Ensam. Men en stor del av mig försvann den dagen och trots att jag blev så sårad att allting misste sin mening kommer jag aldrig sluta älska dig. Älska det vi hade. Älska oss. Du var mitt allt. Villkorslöst. Men du försvann. Jag tänker inte på dig varje dag längre som jag brukade. Men ibland kommer bilderna tillbaka. Lika skarpa och vackra som då. Jag kommer antagligen aldrig komma över dig helt. Du kommer antagligen alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. En plats reserverad i ditt namn. Föralltid.