enplatsattskrivaavsig

I 3 år har jag saknat dig. I 3 år har jag tänkt på hur mycket du betydde för mig, hur jag gav mitt hjärta till dig så totalt och villkorslöst. I 3 år har jag älskat dig mer än någonsin. Och så idag, 3 år senare, står du framför mig, ler och kramar om mig. Vi pratar och skrattar och du drar mig intill dig så ja sitter i ditt knä, du håller fast mig, jag smeker dig lätt över håret och du kysser mig på halsen. Vi hejdar oss när vi samtidigt inser hur nära misstaget vi är, hur nära det är att vi kysser varandra. Jag känner mig förvirrad, förvånad.. och helt förlorad. Hur ska jag tolka detta? Hur ska jag veta vad du vill? Vad jag vill? Efter all denna väntan, längtan och saknaden, och nu står jag här.. stum